Förändringar
Andra veckan i skolan nu och det känns faktiskt väldigt bra! Även fast alla förändringar som händer runt omkring tar mycket energi och ger mig en hel del ångest och stress, så kan jag ändå få stunder som jag verkligen ändå är glad för att jag står här. På grund av att jag träffar nya människor å vistas i en helt ny miljö så händer det mycket inom mig! Det är faktikst väldigt spännande att få träffa nya människor och jag känner också att jag personligen utvecklas av det. Jag har börjat våga släppa in andra människor mer och vågar även visa vem jag är, dock så har jag inte fått så jättebra kontakt med någon av dem som jag inte kände från början. Jag har haft så mycket i huvudet att jag nästan glömt bort att det faktikst är bra att lära känna de andra också, jag har inte riktigt kommit in i klassen än så att säga. Alla verkar så snälla, goa och så personliga- jag kommer nog verkligen ångra mig om jag hamnar utanför.....Jag behöver inte komma dem så nära men jag vill iaf kunna prata och skratta med dem....
Alltså, det är så mycket som händer i huvudet.....Jag jobbar så himla mycket med mig själv och jag börjar se och tänka lite "klarare", jag känner mig både stark och svag men mitt starka och positiva jag börjar smyga sig fram lite mer. Jag tycker att jag börjar se livet på ett helt annat sätt, förut såg jag mig som ett offer, såg mig som sjuk och trodde inte alls att jag skulle kunna få ett "vanligt" liv. Nu ser jag mig inte som ett offer utan som en av alla andra människor, alla har sina problem i livet och det spelar ingen roll vad det är för problem-jag tycker inte man ska jämföra vilka som har det värre än andra. Däremot bör man stötta och lyssna på varandra, försöka finnas där så gott det går. Förut kände jag mig så ensam i så mycket och det är lätt att göra det när känslorna är så starka, men nu börjar jag påminna mig själv om att jag inte är ensam och att måendet jag är i just då är inte för evigt...Allt kan kännas som skit och man kan känna sig så maktlös, men känslorna och tankarna behöver inte kontrollera en! Jag börjar få ett hopp om att jag faktiskt kan få makt över mina negativa känslor och tankar istället för att bli styrd av dessa.
Jag har så mycket mer att jobba på, men att ändå få insikten, viljan och modet är ett STORT steg tycker jag! Nu känner jag mig så extremt positiv, det är ju skönt försej. Dock har jag börjat lära mig mer att jag inte kan förvänta mig att det alltid kommer kännas såhär, någon gång möter jag en massa jobbiga känslor igen, men dessa får jag försöka acceptera att de finns. Det jag behöver jobba på är att inte bli så rädd, försöka finna hoppet och inte bli styrd av alla negativa känslor och tankar.... Något jag verkligen får jobba på och som kommer ta tid. Det är så svårt att acceptera det jobbiga man känner, man vill desperat hitta en väg ut.... Men om jag inte accepterar att jag känner som jag gör, är jag rädd för känslorna och duckar istället för att möta dem....Ibland kan det kännas så skönt att se det jobbiga som utmaning, det är en utmaning i livet och en del av livet som man kommer lära sig något av....
Jag har så mycket mer att jobba på, men att ändå få insikten, viljan och modet är ett STORT steg tycker jag! Nu känner jag mig så extremt positiv, det är ju skönt försej. Dock har jag börjat lära mig mer att jag inte kan förvänta mig att det alltid kommer kännas såhär, någon gång möter jag en massa jobbiga känslor igen, men dessa får jag försöka acceptera att de finns. Det jag behöver jobba på är att inte bli så rädd, försöka finna hoppet och inte bli styrd av alla negativa känslor och tankar.... Något jag verkligen får jobba på och som kommer ta tid. Det är så svårt att acceptera det jobbiga man känner, man vill desperat hitta en väg ut.... Men om jag inte accepterar att jag känner som jag gör, är jag rädd för känslorna och duckar istället för att möta dem....Ibland kan det kännas så skönt att se det jobbiga som utmaning, det är en utmaning i livet och en del av livet som man kommer lära sig något av....