honheterbecca.blogg.se

Hej! Jag är en 20 årig tjej som studerar till undersköterska. Jag har haft ett tufft liv och kämpar fortfarande dagligen med olika psykiska besvär. Jag är diagnostiserad med adhd och borderline, men är nu på vägen till ett bättre liv!

Borderline och ADHD

Publicerad 2013-08-12 21:02:00 i ADHD, Borderline,

Tänkte berätta lite om mig själv, fast inte så mycket om min bakrund utan mer om mina olika svårigheter jag kan ha. Det rör sig mycket i huvudet på mig och i perioder går det runt extremt mycket funderingar kring diagnosen borderline. Har jag verkligen borderline? Vad vet jag vad som är adhd och vad som är borderline?

Men för det första vill jag bara tala om att jag ser inte borderline som en sjukdom, utan mer som ett tillstånd man hamnat i efter många år med psykisk smärta redan sedan barndomen. Psykisk smärta menar jag då inte att det måste innebära att man blivit misshandlad, våldtagen eller något sådant utan det räcker med att man har en medfödd känslighet som gör en extra sårbar för olika trauman i livet. Det kan vara jobbigt hemma på olika sätt, att man lever i en bråkig miljö, känner sig oförstådd och inte blir sedd eller hörd. Alla påverkas olika av olika saker i livet och vissa människor påverkas väldigt starkt. Samtidigt kanske man inte fått lära sig hantera sina känslor och kan då bli destruktiv på olika sätt för att hantera smärtan inom en. Det leder en in i fel spår i livet och det är svårt att komma därifrån om man inte snart får ledas in på rätt väg igen. Iaf så ser jag borderline bland annat som ett liv där man trasslat in sig ordentligt och inte kan komma ur det på egen hand. Man är skör som glas, inom en pågår hela tiden ett kaos, väldiga humörsvägninar, självskadande, missbruk, svart eller vitt tänkande, relationsproblem, ensamhetskänslor, tomhetskänslor, overklighetskänslor, ångestproblem, depressoner osv. Borderline är ett namn på olika psykiska symptom.... Sen är alla människor olika och de olika symptomen kan se ut på olika sätt. 
Det finns olika åsikter om man kan bli av med diagnosen och det kan man i journalen iaf. När man inte uppfyller kriterierna längre så kan man ta bort den från journalen. När man får rätt hjälp så lär man sig hantera livet på ett sundare sätt och lär sig leva med sina psykiska besvär. MEN livet kommer ju fortfarande gå upp och ner (som det gör för alla människor) och man har fortfarande sårbarheten inom en kvar. Kanske kan jämföra med nyktra alkolister, de får ju kämpa under hela sitt liv för att inte falla tbx i gamla vanor igen. Precis samma sak är det med psyksika besvär. Det är ju gamla tanke och känslomönster man har haft som är lätta att snubbla in på igen. Jag tror absolut man kan leva ett bra liv även fast man har fått diagnosen borderline, men jag tror att man under hela livet får kämpa lite "extra" för att hålla sig "uppe". 

Fast nu vet ju inte jag alls om jag har rätt. Alla tänker väl olika. Kan snurra in i det där i evigheter känns det som. Jättesvårt att förstå helt och hållet.... Så rätta mig gärna ifall jag har fel.... 

Ja och adhd har ju liknande symptom, bland annat humörsvägningar, impulsivitet, självskadande, missbruk, ångest m.m. Ofta kombineras dessa två diagnoser också. Jag vet faktiskt inte varför men jag kan tänka mig att när man har adhd och inte får hjälp med den så kan man lättare tyvärr utveckla flera olika sorters psykiska besvär med tiden. Om man samtidigt haft det svårt i barndomen med mycket seperationer, bråkig miljö och känt sig bekräftade och förstådda så kan man utveckla symptom som finns i borderline problematiken. 

För mig så yttrar sig dessa två diagnoser på olika sätt under olika perioder. Min borderline problematik går upp och ner mycket beroende på hur miljön är tror jag. Om det är rätt lugnt och inga stora förändringar sker och jag har mina nära och kära omkring mig så är det rätt okej. Men under jobbigare perioder i livet så kommer allt på en gång, påverkas väldigt lätt och det är då symptomen blir tydligare och mitt humör pendlar mycket oftare. Det viktiga är däremot att fortsätta kämpa och inte ge upp, inte falla tbx i gamla vanor.
Min adhd blir värre ju dåligare jag mår. Huvudet blir kaos, kan inte tänka en tanke i lugn och ro utan allt på en gång. Kan då få svårt att klara av skolan såklart. Koncentrationsproblemen blir värre... Humörsvägningarna och aktivitetsnivån pendlar mycket mer. Jag blir även superorolig i kroppen och blir lite som clownbecca som skuttar omkring överallt med både armar och ben som inte vet var de ska ta vägen ;) Det svåra är ju att veta vad som är symptom på mitt psykiska mående eller adhd. Det vet jag faktiskt inte, men adhd besvären har jag ju mer eller mindre hela tiden. Känns som en tickande bomb inom mig hela tiden. Det blir såklart svårare att hantera det när man har massor annat omkring sig i livet som tar energi. När jag mår bättre så orkar jag hantera adhd lättare, men jag är alltid rätt hyperbecca ändå  :) Men jag har lättare att hålla mig lugnare och fokusera på att inte stressa upp mig och kunna koncentrera mig lättare på en sak i taget. 

Uh, nu blev det mycket text. Vill gärna lägga ut det här och sedan låta hjärnan vila lite så kanske jag kan skriva i morgon igen lite mer :)

Kommentarer

Postat av: Miss. Underground

Publicerad 2013-08-15 17:46:53

Följer denna nu!
Har också borderline och ADHD

Postat av: Miss. Underground

Publicerad 2013-08-15 17:52:46

..och btw! Borderline är faktiskt inte en sjukdom. Så du ser det rätt! Om man ser det som en sjukdom så har man fel! ;p

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela